Frukost med Nobelprisguldkant

Morgonen efter det värmländska lussefirandet i spegelsalen på Grand Hotel är det dags att hacka huvudet av frukostägget. Det känns lite overkligt att sitta där och avnjuta svart kaffe och samtidigt blicka ut i decemberdiset – mot Strömmen, slottet, riksdagshuset. Under fyra års tid var denna vackra del av Stockholm min veckovisa vistelseort, men det känns redan så avlägset.

Ännu har jag inte upptäckt att årets Nobelpristagare i litteratur, Svetlana Aleksijevitj, tillsammans med sina vänner från Göteborg, översättarna Kajsa Lindsten Öberg och Johan Öberg är sysselsatta med samma sak: frukost. Ersatz, det utmärkta förlaget, har gett ut böckerna på svenska och vi har med ett par av dem som reselektyr.

På baksidan av Kriget har inget kvinnligt ansikte står det i stora guldbokstäver:

"DET FINNS BARA
EN ENDA UTVÄG:
ATT BÖRJA ÄLSKA
MÄNNISKORNA.
ATT FÖRSTÅ DEM 
MED KÄRLEKENS 
HJÄLP."

Svetlana tycks vara helt befriad från fåfänga eller världsligt högmod. Glad är hon förstås och hon ställer intresserade frågor om Värmland, vad folk arbetar med i min hemby och hur många som bor där. Framför sig har hon och hennes översättare en intensiv vecka och bakom sig har hon ett helt liv av dramatiska händelser och dessa böcker som rymmer så många röster, som har plats för alla dessa annars bortglömda människor, allt lidande och denna märkliga förmåga att leva vidare, trots allt –

"Jag är en själens historiker", har hon sagt och:
"Evighetens skälvning – den som ständigt finns i en människa."

Återstår bara att gratulera en gång till och hälsa Välkommen till Värmland!