I backspegeln och framtidskikaren

 – några tankar vid Vänsterpartiets årskonferens i Munkfors/Ransberg 29 mars 2014

Den svenska arbetarrörelsen kunde under merparten av 1900-talet flytta fram sina positioner och erövra allt mer av det som vi kallar ekonomisk demokrati, medborgerliga rättigheter och social välfärd.
Denna kamp fördes på tre plan – den ideologiska kampen som enligt den enkla (men svåruppnåeliga) doktrinen lyder: Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov. Det handlar helt enkelt om en rättvis fördelning av resurserna och om att det arbetande folket inte bara skall skapa mervärde och vinster åt de som äger produktionsmedlen utan själva få del av arbetets frukter.
Den andra fronten fördes och föres på det fackliga planet, där arbetsfolkets organisering och sammanhållning är en absolut nödvändighet. Kanske mer än någonsin nu, när bemanningsföretag, utnyttjande av papperslös arbetskraft och allmän söndring av reglerade förhållanden på arbetsplatserna gör sig alltmer gällande.
Det tredje frontavsnittet som ägde självklar närvaro i den tidiga arbetarrörelsens kamp för ett nytt och mera rättvist samhälle stavas kultur. Det kulturella inslaget i möten och vid manifestationer var en självklarhet. Den svenska traditionen med perspektivvidgande berättelser av arbetarförfattare som Moa Martinsson och Ivar Lo Johansson är unik i hela världen. Men här har de förbättrade materiella villkoren kommit att dominera på de ”andliga” värdenas bekostnad.

"Vi är inte bara där våra skor står, utan också där våra drömmar finns ..." som han sa, den gode Ivar Lo.

Fukushima – 3 år ...

VI GER VARANDRA SOLEN!

Tiden läker alla sår, heter det. Men vissa sår förmår inte ens tiden göra något åt, om man delar upp tiden i livslängder. Den katastrof som drabbade Fukushima i Japan för tre år sedan, den är fortfarande verksam och drabbande.

Det är alltså tre år sedan kärnkraftshaveriet som ägde rum till följd av sunamin och som spred och fortfarande sprider radioaktivitet över stora områden.

I DN den 10 mars skriver Torbjörn Peterson i sitt reportage:.

”I regeringskvarteren i Tokyo pågår kampen om kärnkraften. För tillfället är landets samtliga 50 reaktorer stängda. Men premiärministern Shinzo Abe arbetar hårt för att senast till sommaren få i gång så många av dem som möjligt. I stället för kärnkraft har Japan tvingats importera gas, olja och kol, som lett till en serie handelsunderskott sedan 2011. I höstas fick Tepco klartecken av guvernören i prefekturen Niigata att ansöka om en säkerhetskontroll för att åter starta världens största kärnkraftsanläggning. Startar en följer sannolikt snart ­ fler.”

Och medan demonstrationerna mot kärnkraft pågår i Tokyo och runt om i världen hävdar påreminärminister Abe att kärnkraften är säker!

Heidruns Förlag ger i vår ut boken:

Kärnkraftsdebatten har sopats under mattan. Den här boken vill bidra till en nödvändig diskussion om våra framtida ödesfrågor.

Följderna efter katastrofen i Tjernobyl är långt ifrån över. Boken beskriver nödslakten i sameland, förgiftade betesmarker och bärskogar, den symboliska begravningen i Gävle, traumat för folket i Norrsundet, urandrömmen ...

Vad hände med den svenska forskningen? Beredskapsplan vid kärnkraftsolycka – finns den, fungerar den? Hur ser atomansvarighetslagen ut? Vad ska hända med Sveriges åldrande kärnreaktorer?

Tjernobyl och Fukushima och personliga reportage om katastroferna fram till idag. Intervjuer med drabbade. Bilder från bland annat saneringen.

Alternativen – kostnaderna för solceller och vindkraft minskar dramatiskt samtidigt som kärnkraftsproducerad el blir allt dyrare. Boken rapporterar om utvecklingen i Sverige, Tyskland och övriga världen.

Boken kan beställas från Heidruns Förlag

info@heidruns.se

tel 0560 421 26

200 kr inkl. porto