tisdag 9 december 2014

Det omöjliga alfabetet: Ä / ä


Ä
Undre halvan utav ägget
blir till moder Jord därnedan,
övre halvan utan ägget
blir till himmelen i höjden,
överdelen utav gulan blir till sol,
som steker ljuvligt,
överdelen utan vitan blir till
månens matta skiva,
allt vad brokigt är i ägget blir till
stjärnor högt på himlen,
allt svartaktigt i det ägget blir
till mörka hål i rymden.

I begynnelsen var ägget. Åtminstone enligt Kalevala,
det finska nationaleposet. Och därmed förlänas ägget
ytterligare en dimension som delaktig i skapelsemyten.
Mera vardagsnära användningsområden finns förstås
för ägget: stekt som bokmärke i någon roman av Umberto
Eco eller Margit Sandemo, rått som pricken över i på
biff á la Rydberg eller hårdkokt som Mickey Spillane,
ruttet som en projektil när konkurrensen blir outhärdlig
från andra gapiga rötägg. Eller allra helst: målade som
under Ukrainas blåa himmel.

ä
Ämnet för denna uppsats är äpplen som är så vackra att
se på, så sköna att känna och så lockande att luta tungan mot.
   Dock, ibland sura som satan, till och med surare än Arbogaöl
innan ännu sidensvansarna avslutat sitt rönnbärskalas.
   Det finns magiska äpplen, genomskinligt svävande i
septemberluften, som får oss att lyssna som till böhmisk kristall.
   Äpplenas enda förbindelse med omvärlden är den hårda
navelsträng som genom sin stora kärlek motstår Jordens
dragningskraft: stjälken, sällan prisad, men alltid på plats.
   På lantliga loft, utbredda i sin egen doft, håller de sinnligheten vid liv, på kanten till höst och mörker.

söndag 7 december 2014

Det omöjliga alfabetet: Z / z

Z
Zonen kallades forna Sovjetunionens system av
fängelser, arbetsläger och straffkolonier. Fångarnas
tatueringar berättade något om identitet, rang eller
inställning till makten: Taggtråden i pannan betyder
Oskyldigt dömd. Katten på handleden duktig tjuv.
Tigerhuvudet över bröstet: Hatar de härskande.
En kvinna har en hel roman inetsad i sin kropp.
På magen: Hela livet har jag arbetat för dig din suput.
På vänster lår: Hör du? Att sluta älska dig är omöjligt
och Ryssland drunknar i blod. På höger lår: Jag kommer
att gå ensam genom livet och jag ska njuta av det.
Det berättas om en man som på 60-talet var internerad
och lät tatuera texten Jag är kommunistpartiets slav i pannan.
Tatueringen blev borttagen, men så snart såret läkt igen
lät han sig på nytt tatueras. Efter tredje operationen var
huden i pannan så spänd att han inte kunde
stänga ögonen. Hädanefter blev han kallad DEN SOM
ALLTID SER.

z
Enligt Arne J är harjakten det närmaste som
nordvärmlänningarna kommer en zenbuddhistisk
upplevelse, vintertid: Att befinna sig mitt uppe i det
vita, i nuets ögonblick – och evighet.


lördag 6 december 2014

Det omöjliga alfabetet: Y / y

Y
Världsträdet Yggdrasil bjöd i den fornnordiska sagan
geten Heidruns på sin vitaminrika grönska, skänkte
världen dess mjuka skugga och Oden hans gren.

y
En yxa kan aldrig bli bättre än sin smed, men

besegrar alltid huggaren – på sikt.

fredag 5 december 2014

Det omöjliga alfabetet, framme vid X / x



X
Xiang heter den dialekt som dagligen pratas i provinsen Hunan
i centrala Kina – av 35 miljoner invånare.
   I Hattarvik, på Fugloy, den nordligaste av Färöarna, sitter i ett
vitt skolhus Mariana och lär ut sitt språks yttersta mål till en
enda elev, strax innan stormen kommer.
   Medan Atlanten gnager på de 18 öarnas stränder växer
ordet oyggj …

x
I norskan finns inget x mer än på taket till taxibilarna som
utanför järnvägscafeet i Kongsvinger liknar en liten, lätt
vilsesprungen metallhjord där de står i skymning och tyst
väntan: ”Regnblank i ansiktet og våt på halsen, øynefrynserne
dine drypper. Vi våkner nesten uten å merke det, pulsen din
tikker mot låret mitt.”
   Det är andra bilars däck på gatan som får vår asfalt

att sjunga. Utan x.

torsdag 4 december 2014

Det omöjliga alfabetet: W / w

W
Want waarheid, dat’ al oud …
Ty sanningen är nog så gammal
Men finner medhåll ingenstans
Därför kallas den för klok
Som sätter tand för tunga
Ack, om även jag den konsten kunde
Men det som vilar där i hjärtedjupet
Det upp genom min hals vill tränga
Och likt det unga, friska vinet
Flaskans kork vill spränga

(ur Roskam, 1630, av Joost van den Vondel)

w
”This world is a fine place, worth fighting for!"
skrev Hemingway.
”Peta in tarmarna, så erövrar vi nästa kulle”,
sade John Wayne.
Förmodligen menade de samma sak, var och en på sitt sätt.
Vi är ju så olika, vi människor.


onsdag 3 december 2014

Det omöjliga alfabetet: V / v

V
Vi går mot solen, sa Ingemar och försvann in i snöyran.
   Vi klädde fjället med svordomar och apelsinskal. Vi
pyntade oss själva med flagnande näsor och självhäftande
plåser. Vi betraktade ’kulturmelk’ som en gudagåva, innan
vi radade upp anorakarna på ett utdraget streck över fjällisen
medan våra barn solidariskt undviker att bryta benen i backen
intill hotellet, där isvattnet skulle flöda över vita linnedukar
och kvällens reindyrsfilé inmundigas. Vi läste böcker och skrev
vykort, vi dansade med egna och andras fruar, medan
T-shirtpojkarna spelade poker under ledning av en
stövelskaftshaj från Alingsås.
   Vi går mot solen, säger Ingemar och kliver rakt igenom ännu
en 300-årig gärdsgård, ett kulturminnesmärke som endast tiden
förmått hålla samman. Och ur ett hål i blötsnön lyssnar vi på
svordomar på sju språk – polyfont, rent och vackert som
snösparvens vingslag i kvällningen.
   När så snön dalar den nästsista dagens morgon håller redan
skavsåren på att ingå allians med de självhäftande plåstren
och våra liftkort är, i motsats till oss själva, så gott som oförbrukade.
Vi står där med geitostskivan i ena handen och kneipbrödet i den andra.
Vi sätter på våra plåster, letar fram Swix blå och knatar iväg uppför backen.
Vid min sida går L, lycklig ägare till ett par ovallbara tjeckiska träplank.
Det är tack vare L och hans skidor av märket Sprint som jag förunnas
känslan av glid utför backarna i Beitostølen dessa välsignade aprildagar 1996.
Tysta går vi, furet, værbitt men över snön.
   Vi går mot solen!

v
När fader Fröding skakar
sin ejderdunskudde
så faller det vita
rakt ner i höstens sjörök
Varje stuga utmed byvägen
är fylld av sin egen, på björkved
framkallade kaffedoft
Snart ligger provinsen åter
som ännu en oskriven bok


Men om Värmland inte fanns
– vem skulle då ha tagit
Wassbergs alla medaljer?
Och vilken Domusfasad gett lite lä
åt Carl IX:s stelfrusna skugga?
Den sista jäntan hade aldrig
fått chansen och fröken Lagerlöf
hade missat Jerusalem
Ack, det hade varken varit
vidare värst livat i finnskogarna,
knappt någon dans borti vögen
– bara snö till knäna,
så långt ögat når,
ligger den kvar till midsommar
blir det en sen vår


tisdag 2 december 2014

Det omöjliga alfabetet: U / u



U
Undrens tid är icke förbi, förhoppningsvis.
Finskan är ett ofta pålitligt och obegripligt språk,
där även bokstäverna bjuder upp till dans.
Idag ska vi lära oss vad Fågelsångsvägen heter:
Linnunlauluntie.
   Men hur hittar man dit? Jo, genom att fråga,
förmodligen kommer det en vänlig själ som vet,
toivottavasti!

u
Utan väder stode vi oss slätt. Man kan ju inte
diskutera livets mening hela tiden.

   När solen skiner och det regnar,
   då dansar alla Guds små änglar.
   När solen skiner och det haglar,
   då klipper Satan sina naglar

(Ur ett brev från Margit Aronsson, Björneborg. Versen ingår i En liten väderbok,

sammanställd av Bengt af Klintberg.)

måndag 1 december 2014

Det omöjliga alfabetet: T / t

T
TV.n står på
och runt om
pågår världen
Hela tiden,
överallt –

Vi fastnar med blicken i flimret
medan kattungarna får ögon
och tussilagon tar kamp
med fjolårsgräset i vägdammet

I verkligheten
dyker plötsligt
ansikten upp,
liv och människor
som vi inte visste fanns
förrän strömmen gått
och vi vände ögonen
mot varandra

t
”Ty det ena efter det andra kommer att klarna
och den blinda natten kommer inte att hindra
din färd utan du kommer att se naturens
djupaste hemligheter; så ska tingen kasta ljus
över tingen.”


(Ur De rerum natura, en ofullbordad läroskrift i sex böcker,

där Lucretius (f. ca 95 f.Kr, d. ca 55 f.Kr).

söndag 30 november 2014

Det omöjliga alfabetet: S / s

S
En spik är en spik. Det kan vara nog. Men en spik
kan fylla andra funktioner än bara nyttans. Det är
som bekant den omgivande verkligheten som ger
en språklig utsaga, en handling eller ett föremål,
dess egentliga innebörd – som i följande exempel
från ett alfabetiseringsprojekt i Peru.
   Deltagarna skulle med hjälp av en enkel Instamatic-
kamera avfotografera det som för dem betydde ’förtryck’.
En pojke löste uppgiften genom att ta ett kort på en i
väggen inslagen spik.
   Om man för ett ögonblick bortser från den miljö och
det sociala sammanhang som denna avporträtterade spik
hör hemma i, skulle fotot kunna vara hämtat från en
postmodernistisk konstutställning någonstans i Sverige.
Eller världen.
   Det är berättelsen bakom den peruanska spiken, som
ger bilden dess laddning: Pojken som bodde i ett brädskjul
i Limas utkant, måste också han bidra till familjens uppehälle.
Detta gjorde han genom skoputsning inne i stadens centrum.
Men det var långt att gå och tungt att bära skoputsargrejerna
morgon och kväll. Pojken hade därför fått ’hyra’ en spik inne
i en restaurang – att hänga lådan på. För detta betalade han en
viss procens på skoputsarinkomsten. Detta var hans bild av
förtrycket.

S
Slumpen är det enda riktigt pålitliga här i tillvaron.

Den gör dig aldrig besviken i onödan.



lördag 29 november 2014

Det omöjliga alfabetet: R / r

R
Mångas fattigdom gör de fås rikedom fullt möjlig:
vi måste hjälpas åt. Skillnaden mellan rik och fattig kan föreställa
större än vad den är mellan en mistlur och ett gem.
Å ena sidan dimridåer, å den andra försök till
sammanhållning.

r
Det regnar, det regnar på broder, det regnar på syster,
det regnar på munter, det regnar på dyster,
det regnar på en och annan kusin
som står där och njuter sin blodapelsin,
ibland kan det regna på flera kusiner
med eller utan apelsinvitaminer

Det regnar på fåren, på låren, om våren
Det regnar på vår kärlek,
det regnar på vår tro,
det kommer att regna
på Reidars bro!

(Tillägnad Reidar Nordenberg vid invigningen av en bro

i Västra Ämtervik för många år sedan.)


Alfabetet ingår i en samlingsvolym, Dikter genom 40 år, som kan beställas från www.heidruns.se

torsdag 27 november 2014

Det omöjliga alfabetet: Q / q

Q

– Quosque tandem abutere, Göran Persson, patienta nostra,
dundrar och dunkar Bertil Jonsson LO-näven i bordet.
– Jag vet ert bästa, jag ser till helheten! Jag har inblick, utblick
och överblick. Samhället är inget nöjesfält, utlandsskulden
ingen slickepinne, arbetslösheten är ett gissel!
– Vi måste dela på bördan, undervisar Persson.
– Nänä, jo visst, jag bara undrade, säger Bertil Jonsson.
– I never promised you a rose garden … nynnar statsministern
triumfatoriskt när han kliver ur talarstolen i Folkets Hus.

Och: Snipp, snapp, snut – så var den kongressdebatten slut!

”Quosque …” är en anspelning på Ciceros första tal till Catilina (60-talet f.kr)
där han säger: ”Hur länge skall du missbruka vårt tålamod?”
LO-kongressen ägde rum 1996 då Jonsson var LO-ordförande och Persson
satsminister.

q

Det var då: vepekå
Nu är nu: vepequ
Sen får vi se
vad som händer med v …

Apropå Vänsterpartiets kongressbeslut 1996 om att skriva in
feminismen i partiprogrammet.

onsdag 26 november 2014

Det omöjliga alfabetet: P / p


P

Pucken, lika svart inuti som på ytan, är en utmärkt
symbol för vårt nordiska vemod. Den finns där, ofrånkomlig
och avundsvärd, som själva förutsättningen för spelets, ja,
hela existensens idé. Det gäller att både bevara, hantera och
bli av med den. Slippa ifrån den om så bara för en kort sekund.
   Ishockey har därför på norra halvklotet blivit den rituella
tillställning som vi alla behöver, ett nödtorftigt surrogat för
regndansen i det inre av Amazonas, där stammen pyntar sig
till fest med aska och henna och låter sina kroppars rörelser
och rytm riva ner det regn som hela tiden är den fenomenala
djungelgrönskans amma.
   En jämförelse mellan en ishockeymatch och regndans visar för
taigafolkens vidkommande ett rätt torftigt resultat vad gäller själva
nederbörden: på sin höjd en ynka näsblodpöl intill sargkanten …
   Men målvaktsmaskerna är skräckinjagande och dräkternas
färgglädje sprakar. Inte heller tredjefemmans krigsdans efter ett
mål, går av för hackor – innan den stora avunden sätter in:
lagkamraternas hämningslösa attack mot målgöraren som lyckats
placera det nordiska vemodet i nätmaskorna och som några sekunder
senare ligger underst i den hög av medspelare som gör allt som finns
i deras makt för att trycka in målgöraren i den konstfrusna inlandsisens
digitala tjäle.

p

”Pilens fader är tanken: hur utvidgar jag min räckvidd?
Över denna flod, denna sjö, detta berg?
   Kontrasten mellan människans ideella kapacitet att
röra sig på måfå genom såväl jordiska som överjordiska
sfärer och hennes fysiska begränsningar är grunden till
all mänsklig tragedi. Det är motsägelsen mellan makt
och vanmakt som är tudelningen av det mänskliga varat.
Till hälften betvingad, till hälften inburad är människan.”


(Paul Klee, ur Pedagogisk skissbok. Om den moderna konsten)

tisdag 25 november 2014

Det omöjliga alfabetet, O / o



O
Och jag ska fatta mig kort, börjar han.
   För att göra sina siffror begripliga, tänder han
overheadapparaten. Det hjälper honom men knappast
oss. Vi sitter i skuggan. Han håller på precis så länge
som vi fruktat.
   Då och då går nån i publiken ut för att byta
kalsonger. Det är stolsätena! Och vi blir fler och
fler i ensamheten. Det enda vi har att ty oss till
är murens fall och de döda ideologierna.
   Nu byter han blad. Vi nyper oss i armen för att
konstatera att vi lever – en klen tröst.
   Så blir det en kort paus och korridoren fylls.
Plastmuggarna töms. Små köer bildas utanför
de två toaletterna. Därinne är det svalt som i en
vägkyrka. Dock, efter spolningen guppar den lilla
bruna kulan retfullt på vattnet.
   Vad gör man med skammen? Väntar tills
vattenbehållaren finner fyllas? Och någon i kön
därutanför kreverar i sin pissnöd? Låta en liten
toapappersbit singla ner i holken? Eller helt enkelt
gå ut, blottande sitt livs stora skam och hemlighet.
   Snart är rasten slut. Det är inte bara i honom
som språket pågår, utan också i oss. Med eller utan
overheadapparat.

o
Orden kommer och språket går: demokrati,
medinflytande, könsroll, koncept, resursfördelning,
marknadsandel och så vidare.
   Det som består när trenden vänt är det som orden

försökte dölja: verkligheten. Typ.

Det omöjliga alfabetet: N / n

Det omöjliga alfabetet, nu framme vid:

N
Vårt nordiska vemod har med ljus och mörker
att göra. Vi är förstås präglade av årstiderna,
vilka på ett påtagligt sätt gör denna jordevandring
avläsbar mot en bakgrund av takdropp, maskrosängar,
virvlande lönnlöv och yrsnö – allt rakt in i folksjälen.
   Vi tillhör taiga-gemenskapen, som omfattar
barrskogs- och brännvinsbältet genom det väldiga
Sibirien, via Kolahalvön, över Finlands moar och
Skandinaviens susande skogar mot norska fjällkedjan,
tvärs över Atlanten, som knyter ihop denna vår
västsibiriska melankoli med Minnesotas svenskbygder,
Chicagos aftonrodnad och storspovens lockrop runt
De Stora Sjöarna och de höstliga dimstråken längs
den 60:e breddgraden.
   Vi inser att sommaren är en kort parentes av ljus
och grönska, ett slags lövad nåd, knappt möjlig att
hantera och därför uttryckt i ett manifest i mitten
av maj, då det skimrar i första björklövsdungen:
”Snart vänder det!”

n
Nu blir snart nyss; framtiden har alltid så bråttom.

måndag 24 november 2014

Det omöjliga alfabetet: M / m

M
Minnet fastnar i tingen, deras färg och form och doft.
DIXI-kolan, till exempel. Förpackad i ett vaxgult papper
med rödbrun text, runt ännu ett ofärgat papper. Den var
så tunn på mitten, DIXI-kolan, som om någon klämt till
just där. Ute i hörnen gick det upp. Den fastnade i minnet,
och tänderna.

m
När planet lätt skumpande tar mark på en potatisåker
till flygfält i Batumi, vid Svarta havets östkust, står gubbarna
och tittar på tilldragelsen.. De flesta har en kalottliknande
grå mössa på sig. Denna huvudbonad blir mitt första intryck
av det georgiska folket – en sån måste jag ha, tänker jag.
   Då jag sedan vandrar runt i staden har jag turen att stöta
på en liten mörkverkstad, där dessa huvudbonader tillverkas
av tjock, grå vadmal. Med svart tråd sytt i kors över möss-
kullen, kanske med en religiös symbolik för den speciella
form av georgisk-ortodox tro.
   Denna någonstans försvunna filtmössa har ersatts av en
mönstrad mössa från Buchara i Uzbekistan, införskaffad på
marknaden i Jaffa.
   Även denna fungerar – förutom som tankebandage, mjäll-
garage och huvudbonad – som samtalsämne, eller i stället
för hund.





söndag 16 november 2014

Tove Janssons ande svävade över Arvika ...

Lördag eftermiddag, 15 nov. 2014, var det härligt att finnas på plats i Arvika Konsthall dit Mikael Johansson och projektet "Arvika läser" bjudit in Birgitta Ulfsson och hennes ackompanjatör Lowe Pettersson för en show i Tove Janssons ande och anda. Vi bjöds på "Höstvisa" och andra hämtade ur Mumindalens visskatt och hela tillställningen inramades av konstnären Elisabeth Gothes målningar. Det är sådana stunder som novembers grårusk känns helt ovidkommande när man hänfört intar ett program som detta!
   I Arvika kommun har man sedan projektet "Arvika läser" startade ägnat sig åt just Tove Janssons mångsidiga produktion, där även konsten spelar en viktig roll och det var den, konsten, som Birgitta Ulfsson främst ägnade sig och oss åt denna lördageftermiddag, med mången dråplig skröna och ett lika stort allvar när det gäller att förhålla sig till den både sköra och orädda konstnären och människan Tove Jansson.






söndag 9 november 2014

Berlinerbilder

Denna diktsvit ingår i boken Frihetens tyglar, som utkom 1977.
Dikterna är alltså skrivna på det tudelade Tysklands tid, när muren
fanns och därmed en ytterst konkret, smärtsamt konkret, gräns
mellan "öst och väst".


I
Resa till våren
Tur och retur
2.klass

Muren öppnar sig
Vi åker från en stat
till en annan

Tåget glider från ett land
mot samma land, samma folk
och språk

Ett Januariansikte, fyllt
av svällande knoppar

Efter en vecka slår björklöven ut




II
Hennes man förlorade sitt arbete
när freden kom. Han var banktjänsteman
1945 fanns inga mark att räkna

Vid fruktostbordet
ser hon upp från tekoppen
säger allvarstyngt:
    Om framtiden vet vi så lite
    men måtte vi förskonas
    från kommunismen

Att inte kunna vrida sig ur
sitt lands historia



III
Varje jämnt klockslag
avgår turistbåten från bryggan
vid Wannsee

Det blåser friskt

Från däck ser man till höger
en stor badanläggning och bortom den
ön där Göring höll till

På vänster sida dyker påfågelsön upp
Träden skimrar i grönt
Lyssnar man uppmärksamt
hörs fåglarnas hesa skrik
- ljudet från klirrande hakkors
som putsas och putsas
på nytt

Aprilvinden sliter i den svartrödgula flaggan
som fransas där sömmen gått upp



IV
Elefanterna på Zoo
ser trötta ut, som om
de levat redan på Bismarcks tid

Barnen tigger glass, de vuxna
tuggar på stora salta gurkor
En fyrhornad getabock går lös
på staketet

Den vithövdade örnen, skänkt
till djurparken av Robert Kennedy
(med fru) under parets besök
i Västberlin, fyller 200år
i sin bur, På andra sidan nätet
sliter gamarna i döda råttkroppar
far skränade omkring
eller sitter kurande tysta.


(Den vithövdade örnen är USA:s nationalsymbol.
År 1976 firades 200-årdagen av Förenta Staternas grundande.)



V
På kaféväggen ovanför bordet
hänger ett inramat anslag
AUSZUG AUS DEM GESETZ ZUM SCHUTZE
DER JUGEND IN DER ÖFFENTLICHKEIT
i hederlig gammal frakturstil...

(Den tyska texten betyder följande:”Utdrag ur lagen till skydd för ungdomen i offentligheten.”)




VI
Det är högt i tak hos östflyktingen E.
som håller på att mura sig inne i humanism

Från fönstret ser han kyrkan, gamla hus
ett par gator och det gula tunnelbanetåget
som drar iväg genom den sotsvarta kartbilden

När sista vagnen försvunnit
fastnar hans blick på kyrkväggen:
FREIHEIT FÜR HORST MAHLER!

(Horst Mahler, radikal advokat från Berlin. Avtjänar för
närvarande ett långvarigt fängelsestraff för samröre med den
s.k. Baader-Meinhofligan, vilken han senare helt tagit avstånd från.)



VII
Neue Wache, Östberlin
”Varför sparkar de så konstigt med bena?”
frågar fyraåringen vid vaktavlösningen

”Till minne av fascismens och militarismens offer”
står det inuti rummet där ljuslågan fladdrar
längs kransprydda stenväggar

Dessa blankputsade stövlar –

(Neue Wache i Östberlin är en minnesplats för de offer
som nazismen krävde i Tyskland. De militära vaktposterna
utanför monumentet följer helt den militära disciplinens
millimeterskala, vilket kan ge ett något förbryllande intryck.)



VIII
Folk hänger ut ur fönstren
vilar armarna på solblekta
sidenkuddar. Pratar, tittar
Gamla hus med grinande antika
gudar över portarna
Den av kulor och tid
söndervittrande klassicismen

Bakgård på bakgård på bakgård
Allt mindre och mindre sol
Blekare barn
Det tar lång tid för tvätten
att torka

Ungar som samlats
kring en kromblank cykel
Två små turkiska vimplar
Över styret lyser stadens
saligaste långfredagsleende

                    (Kreuzberg)


IX
Vid Wittenbergplatz
gnider en trashank
sitt munspel
mot höstlövstorra läppar
Hans blick riktas bakåt
som en felvänd kikare
Bleckburkens myntskrammel
en skarv i musiken

Bortom trafikljusen
reser sig Ka-De-We
Ett monument över den västerländska
fattigdomen där ensamhet växlas
mot varor och sedlar förvandlas
till skratt

(Ka-De-We, förkortning för det stora varuhuset Kaufhaus des Westens.)



X
Karl Marx-Platz, Neukölln
– ett litet trekantigt torg
fyllt med felparkerade bilar

Neukölln är en stadsdel i Västberlin.




XI
Potsdamerstrasse, skymning

Mellan bilhallar och bankpalats
ligger ölkrogarna med vidöppna dörrar
Små hotell där hororna
väntar och röker

Brecht visste att kalla dem vid namn
Han kände till var plånboken trycker
i borgarkavajen

Där trycker den än idag
Därför glöder det snabba bloss
på Potsdamerstrasse
i skymningen



XII
Tyskland – en avhuggen mask
Varje del tror sig äga huvudet

Chamberlains ande svävar över Europa
Hans kranium bärs upp av två stora duvor



TVÅ SPRINGER-BALLADER

(Måndagen den 12 april 1976 kunde man i den Springer-ägda
Bild-Zeitung läsa två artiklar om dödsfall. I det ena fallet
rörde det sig om en engelsk ridhäst som fått hjärnblödning,
i det andra om en  ihjälslagen kvinna i Västberlin.)

Wide Awake – in memoriam

Efter ridsegern i Badminton, England
föll  wide Awake ner död
framför drottning Elisabeths fötter

Dödsorsak: hjärnblödning

Prinsessan Anne och hennes man, Mark Phillips
var de första att trösta den bedrövade
ryttarinnan Lucinda Prior-Palmer (21)



Tvåbarnsmor mördad i park

Klockan 7.30 om morgonen
upptäcktes på en parkeringsficka
nära s-Bahnhof Humboldthain, Wedding
ett halvklätt kvinnolik

Den 1.60 långa mörkhåriga kvinnan
(som bar imiterad skinnjacka och
bruna läderstövlar) uppvisade
svåra skallskador

Förmodligen föll hon offer
för en sedlighetsförbrytare

Den död, 48-åriga änkan Ursula Hechel
bodde senast på Gneissenaustr.98 i Kreuzberg
han hade två barn i Västtyskland

En grannfru: Ursula var alkoholist
och levde på socialhjälp. Hon bodde
hos sin 52-årige vän Robert D.
i dennes enrumslägenhet på
bakgården. I december
blev hennes supande för
mycket för Robert (som själv
brukar spela munspel på krogarna
i Kreuzberg); han skilde sig från henne

Sedan dess  har man mycket sällan
sett till den smala, slarvigt klädda
Ursula Hechel – inte ens på Bayrischen
Imbiss-Stube där hon brukade svepa
sin morgon-vodka.
Krogvärden Valentin Blum:
På sistone levde kvinnan av att samla flaskor
som hon sedan sålde. Hon for kors
och tvärs i stan för att leta tomglas

Tre plastpåsar med använda kläder
och tomma flaskor hade Ursula Hechel
med sig när man hittade henne

Ur en blodig sten vrider Axel Springer
sedlar och mynt, sedlar och mynt



(Dessa två "Springer-dikter" följer mycket noggrant Bild-Zeitungs
text och språk. Kreuzberg och Wedding är stora arbetar-
stadsdelar i Västberlin, S-Bahn är den DDR-ägda tunnelbanan,
som trafikerar även Västberlin. Den västtyske tidningsmagnaten
Axel Springers arbetsmetoder skildras på ett åskådligt sätt i
Heinrich Bölls (filmatiserade) bok Katharin Blums
förlorade heder.