onsdag 4 januari 2012

Rimfrosttankar


Ser mot himmelkupan och jetstripan som ristas in
i det blå bortom örats radar.
Det var häromdagen när frosten försåg landskapet
med friskt glittrande kristaller.
Vid den övergivna badplatsen, alldeles framför
den nyss utlagda, blanka isen.
Tystnaden ersattes av en stilla puls i öronsnäckan,
ett slags mentometer.
De som sitter där uppe i det blå
bara anar ett vinterlandskap
under den hastighet de vilar i,
fyllda av tankar, drömmar, irritationer,
kanske till och med någon som har lätt tandvärk,
de sitter där uppe med eller utan bekymmer,
längtande eller i halvslummer
och de vet att det finns en mark
som väntar där nere.
De vet att månadens namn är januari
och de vet vart de själva, och vi alla,
är på väg.
Men de, liksom jag tänker på annat.

tisdag 3 januari 2012

Kanske finns det fina dagar – sammandrag


Stod där på tröskeln
skymningens tysta veranda
inte en mun utan en björk
– doft för doft och ljuset

Och knastret, nästan det
när språket sagt sitt
både före och efter

Klockan är tidig skymning
och verkligheten flagnar
Att ta dagen i sin hand
kanske en stund i lyckans utkant

Det gula är så gult och stilla
och till ingen annan nytta

+

Bland olästa tidningar jag sitter i stolen
en nästan ofattbar sensommar
sitter tystare än en mun: hit men inte längre
Kvällen kväll, uppbrottets outsägliga glädje
ömheten fanns, men inte strukturen
gräset som doftar natt och oro

Finnas i varje droppe
hävda sin närvaro:
ljuset, grönskan, tjittret
Där står också en spade
allt som fanns och finns

Vem som har vägen förbi
vem kommer triumferande tillbaka?

Men igår visste jag inte
mittpådagensol, motljus,
hade fått nog av det överblivna
på den blanka, svarta ytan
när det ändå är som vackrast

+

Mjölk ur mörkret, höstens vitaste mjölk
Ur din strupe strömmar ord (de blir
kvar som glömskan alltid blir
kvar) som boskap före sömnen

Obegripligt närvarande i stunder
som tycks och en glädje
som både fanns och inte syntes,
men som finner stigen hem
och går in i måndagsregnet


(Diktsamlingen Kanske finns det fina dagar,
i sammandrag. 14/12 2008 – 3/1 2012)

måndag 2 januari 2012

Hyllning 5: Biblioteket, barnavd.


Hej och välkommen,
stig in i A, A som i Afrika och abrakadabra, om jag får B ...
Ett bokhus fyllt av tystnad och osynliga fotspår.
(Barnen ser redan mer, rakt in i sakerna
och tankarna lyfter som såpbubblor,
egna världar mitt i vargavintern)

Nu ska vi C: det är nåt
som inte stämmer – kanske mjölkflöjten
blivit sur, eller att fikonfisken fått fel tonart
på filosofisen? D gör ingenting!

Här är det olikhet som gäller: demokrati, typ.
Plats finns för alla dem som ännu inte hittat hit,
de som är på väg med soljord mellan tårna,
snö i näsan och händena fulla av
oplockade bokstäver: KLIV PÅ,
VÄLKOMMEN!



Bengt Berg, ur boken En dag om året
Svenska författares texter till det svenska folkbiblioteket
(Heidruns Förlag i samarbete med Stig Dagermansällskapet)