tisdag 16 mars 2010

Till Stockholm...

BENGT BERG
möter våren i Stockholm med två program:

Måndag 22 mars 18.00
Hörbar med Öppen scen!
Sensus Salonger, Medborgarhuset 4, plan 5.

”Möt poeten Bengt Berg”
– värmlänning och kosmopolit, som läser och berättar.

Aktuell med CD:n ‘‘Sång till ingenting’’ och diktsamlingen ‘‘De gröna skuggornas sjö’’. (i samarbete med Bokbandet)

Efter paus: Öppen scen. Publiken framför egna texter eller sånger.
Alltid efterlängtat och alltid lika magiskt! Entré 80:- Pauspaj med pilsner 40:-
Föranmälan till: stockholmgotland@sensus.se – eller 08 615 57 00.


&

Torsdag 25 mars 18.00
ABF-huset, Sveav. 41 i Stockholm
Entré 50 kr

Värmland – världen, tur & retur
BENGT BERG, poet från Torsby bjuder på en resa till östan om skratt, västan om gråt. Världen är vår hembygd, detta är en hyllning till avstånd och olikheter…
De gröna skuggornas sjö, namnet på Bengt Bergs nya diktsamling, ligger som ett stormens öga i den brusande mångmiljonerstaden Hanoi. Kontrasten mel¬lan den stillsamma vardagen i norra Värmland är stor, men samtidigt finns och uppstår livskänslan där som här – känslan av nu, att livet pågår just nu, i denna stund.

Väl mött! Skicka gärna detta meddelande vidare till vänner och bekanta…

måndag 15 mars 2010

Konstvår i Karlstad


Mitt i mars och frasande skarsnö, solblå himmel, nattfrost och dagsmeja. Det är en härlig tid, föränderligheten pågår, de bara fläckarna på byvägen påminner om kulspel för längesedan och hur allt pågår parallelllt: minnen och synintryck, då och nu.

Det blev en veritabel konstrunda för mig i lördags och Karlstadsvernissagerna stod s0m spön i backen (för att nu ta till en rejäl klyscha). Så fint att se att Jörgen Zetterquist är igång efter sin sjukdom, allt finns kvar i hans måleri kunde man se på de tre nya målningarna, även om tekniken också var avläsbar. Det är så med livets olika trösklar, man ska över dem för att komma vidare. Roligt också att se nya galleriet mittemot gamla saluhallen, trivsamt och centralt.

Sedan blev det Barbro Hemers drömska tuschlaveringar på Konstfrämjandet, som förmedlar drömlika tillstånd, liksom klippta ur en film. Tänkte att dessa bilder skulle kunna utgöra förunderliga fonder för en scen, en föreställning, där de skapar rum och samtidigt öppnar dessa rum.

På Värmlands Museum, Cyrillusrummen, finns Vildhjärtas figurer, skulpturer, mojänger, pinnar, tankar, dikter, mobiler, berättelser att beskåda fram till 18 april. I lördags var det inte lätt att se skogen för alla människor. Men så roligt med detta ”skogssug” som Maria Westerbergs arbeten och livshållning framkallar!

ALL MAKT ÅT SKOGEN, VÅREN och MYRORNA!

onsdag 10 mars 2010

Vildhjärta på Värmlands Museum


MARIA "VILDHJÄRTA" WESTERBERG I CYRILLUSRUMMEN
"Jag följer faunens flöjt och går ut i skogen med öppet sinne och tom korg och ser vilka pinnar som önskar hoppa i den. Sen täljer jag i trä och i ord det som berättas vill."

Så skapar Maria Westerberg - Vildhjärta sina figurer som inte liknar någonting annat. Personligheter mitt emellan människa och djur, mitt emellan tamt och vilt. Vackra varelser som man stannar vid, skrattar med och rörs av. Maria fångar som ingen annan det vilda ute i naturen och det vilda inom oss alla. Med stor värme skildrar hon det lätt igenkännbara i sina fantastiska skulpturer i stort och smått.

Sedan tio år är Maria bosatt i Brunskog. I de djupa skogarna runt hemmet finner hon både inspiration och arbetsmaterial som har resulterat i ett flertal uppmärksammade utställningar och en bok. Hon menar att vår egen överlevnad är beroende av skogens överlevnad, och förhållandet mellan människa och skog kan beskrivas som en kär lek. Hennes egen uppgift är att " i trä och språk tälja vidare på det som tål att berättas."

Lördag 13 mars kl 14
Vernissage
Invigning av Bengt Berg, författare och förläggare

onsdag 3 mars 2010

Politiken är drömmarnas återvinningsstation

Det finns vissa saker man bör undvika om man skall ha trevligt, sägs det. Man bör undvika att diskutera politik och religion, för om dessa stora ämnen kan vi ha delade meningar och delade meningar bör vi inte ha. Vi skall vara överens och om vi inte skulle vara det så är det bara att undvika till exempel ”politik” och ”religion”. Vare sig vi nu är politiskt engagerade eller ej, så lever vi inte i den bästa av världar men dock i det bästa av politiska system: demokratin. Vare sig vi är troende eller ej, så dör gör vi nog en vacker dag. Till våra inhemska traditioner hör begravning och klockringning och ett och annat ord av Paulus eller någon annan i Bibeln förekommande skriftställare. Jag vet, det finns alternativ och andra religioner, det finns minneslundar och det finns inte minst en massa konstiga symboler i dödsannonserna. Men ändå, vi ingår i ett sammanhang där korset lika mycket står för död som för uppväckelse och evigt liv, det finns en ”ram” av religion runt jordelivets slutpunkt, precis som det finns en ”ram” av politik runt det samhälle vi lever och verkar i.
Och – ? säger någon.
Jo, jag tänkte orda något om politik utan att gå in på värderingar och ideologier. Mera om politiken som en ingrediens i samhället. Rubriken, att politiken är en återvinningsstation för våra drömmar, kanske kräver ett något utförligare resonemang. Själva ordet politik leder oss tillbaka till den grekiske filosofen Platon. Man kan säga att politik, det är det som ”har med staten att skaffa”. Ett annat redan nämnt begrepp är demokrati, också det med antika språkrötter: folkvälde. Det är också vad som är inskrivet i vår svenska konstitution: all makt skall utgå från folket. Varje människas lika värde bevisas av att varje medborgares röst i offentliga val skall vara lika mycket värd. Och salig Verner von Heidenstam mullrade i dikten Medborgarsång:
Det är skam, det är fläck på Sveriges banér
att medborgarrätt heter pengar…


(En lite generande omständighet i den svenska nutidshistorien är att Selma Lagerlöf som första kvinna belönades med Nobelpriset i litteratur, tolv år innan hon fick rösträtt i Sverige, 1921.)

Vi går alla runt med våra drömmar, tankar, idéer och förhoppningar som vi genom den representativa demokratin (våra folkvalda i kommuner, landsting, riksdag och EU-parlament) hoppas få se kanaliserade och så småningom realiserade. I gamla dagar hade vi en ståndsriksdag som fram till dess avskaffande 1866 bestod av adel, präster, borgare och bönder. Någon generation senare representerade de olika partierna i Sveriges riksdag sina naturliga väljargrupper. I vår samtid har partipolitiken alltmera kommit att likna ett smörgåsbord, där väljarna erbjuds allehanda läckerheter i form av vallöften och recept som verkligen kan få snålvattnet att rinna till. Medan politiken tidigare präglades av tydliga ideologiska kännetecken och verkliga diskussioner mellan folk och förtroendekandidater, har dagens televiserade ”valmöten” mera kommit att likna en dragkamp mellan två olika ”regeringsalternativ” där svenska folket utgör hejaklack och det lag vinner som får de högsta hejaropen. Väljaren reduceras till åskådare till en tävling mellan två lag, som duellerar mot varann i rutan och där TV-kommentatorerna för säkerhets skull talar om vem som ”vann” duellen just denna kväll. Opinionssiffror och kvällstidningsrubriker påverkar valvindens riktning lika mycket som verkliga argument och samhällsanalyser.
Vart tar då våra drömmar och visioner vägen? Vackra tankar om rättvisa och solidaritet. Dragkampen om våra röster gäller mer än hur mycket du och ni och vi och de tjänar på det eller det vallöftet. Ett samhälle består inte enbart av siffror, utan av människor fyllda av skratt och gråt, längtan, vrede och kärlek.
Själv skulle jag vilja ge ett råd till oss alla: Använd din röst varje dag, inte bara vart fjärde år.