fredag 30 januari 2009

Kanske finns det fina dagar

Ja, så heter min senaste diktsamling, med omslagsbild av Staffan Jofjell. En disig vinterbild, som idag, med minus och snö och januarimelankoli. Luften blir så frisk, sikten inte bättre än nödvändigt, ljuden balsamerade. 
Även om sparkföret längs gamla landsvägen är helt ok, så blev det ändå en skidtur på Hovfjället också idag. Jag och apelsinen. Träden infrusna och stelnade, de antar på sätt och vis något mänskligt. Människornas tystnad, och vinterskogens.
Mer än så var det inte. Skidspåren fortsätter en bit in i vintern även om vi byter månad snart.

onsdag 28 januari 2009


Hej, natt och jag har blivit sittande efter en dag av mil och avstånd. Ska börja blogga på VF och har – dessutom - lämnat in en enkel ljudförstärkare till en okommunicerbar människa på Våxnäs med gatuadress, skylt och allt (utom kom.förm.) Hursomhelst blev det sedan Sunne och till åminnelse av den dystra dagen ett fint program på Röda Kvarn med fackeltåg till kyrkan och sedan avd II. Men, men, men när den uppskruvade kören kom och glädjefyllde hela den teologiska vommen med gospeljubel och jesusjesus så gick jag, bröt upp, kände Knutby stå mig upp i hälsenan... Ut i mörkret, ensamt vackert, kvarlämnade marschaller i tunna snöplogskanter och tänkte lite på Görans grav och sånt är dumt, men jag gick församlingshuset förbi, över bron, förbi två nedsläckta korvkiosker och fram till kalla bilen: det hade varit bra och glädjande med så mycket ungdom, men denna Örebrojojbelliga hysteri... Ut i mörkret, långa vägen utmed kanske inte isbelagda sjön. Ungefär så, nästan kanske, liksom: gonatt: B.

måndag 26 januari 2009

Rapport från kamrat busschauffören...

Körde buss på lördagen så jag fick nöja mig med soltorget och ett litet tal av ung riksdagsman samt samtal med Stig Ekelöf efteråt innan bussnosen åter riktades mot norr...

Bygder av väntan är bara förnamnet på en bussförares arbete. Stor ömhet kan jag känna för resenärer på väg i kallblåsten, torsdag 21.05 från K-d, en ung mor från Afrika med tvåårig son kommer ombord, Olle från Torfolk hjälper mig in med vagnen i bagaget, hon sätter sig främst till höger om mig, sonen ligger i hennes knä, gnäller lite, hon tystar honom med en ton en tvååring inte sätter sig upp mot. I Forshaga har han somnat och det glesnar i bussen. Hon bäddar på sätet åt pojken som ligger i vackert sken under läslampan i sin filt. Hon sätter sig i sätet bakom och somnar även hon. Jag kör försiktigt upp mot Höje. Olle stiger av i Skymnäs. Längst bak två tonårspojkar jag känner igen, de skrattar lite och småpratar. I Hagfors vaknar kvinnan och ser sig yrvaket omkring. Jag hjälper henne med vagn och väskor, hon sveper in pojken i filten och knyter honom vant på ryggen helt insvept i filten. En väninna möter.
Jag ställer ner bussen i "hagen" loggar ut ur systemet, färdskrivaren, fäller upp ryggstöden, plockar lite skräp och kopplar in värmekabeln. Sedan hem till fotbad och ett glas vin. 

Hoppas ni hade fint möte i kyrka och inte alltför fruset på Torsbys gator.
Varmast: S.

fredag 23 januari 2009

Efter avbarrningen, ett Gunnar Svensson-tips:

Vad göra av relegerad, uttjänt julgran?
SLÄNG den inte !!!!!!!

Det går utmärkt att sota skorstenen med granen.
Helst bör det vara en lång sådan, ingen liten adventsgran.

Gå upp på husets tak, granen vändes upp och ned.
Kör sedan granen upprepade gånger upp och ner
genom skorstenspipan. De styva grangrenarna rensar pipan.
De barr som rasar ner antändes vid nästa brasa i kamin eller
kakelugn. Den våldsamma hettan gör att all sot brinner upp.

Granen kan sedan användas vid cykelfärd utför brant backe.
Ett snöre fästs vid pakethållaren och i granens fot.
Låt sedan granen släpa efter utför den branta backen,
de motstäviga grenarna bromsar effektivt farten.
På så vis minskas slitaget på cykelns kona, just genom att man
slipper bromsa så styggt. Dessutom sopas alla spår igen efter
cykelfärden. Vägen blir liksom krattad eller plogad och cykeln
bromssystem sparas in på.

Resterna av granen klippes isär med sekateur. Kan läggas i
den pappkartong man alltid har bakpå pakethållaren, eldas
därefter upp i någons kamin. Bra att ha med som present till
frusen granne. Kanske denne bjuder på ett glas gammal glögg.

ett vardagligt tips, vänligen G

onsdag 21 januari 2009

Ett brev från Stockholm...

Hej Bengt!

Det var kul att träffas. Ring gärna igen när du är i Stockholm. Dikten av dig som Adam valde att presentera i skoltidningen är "Näsan mot rutan"från diktsamlingen Byvägen. Han tyckte den passade bra att läsa just nu. Jag har funderat lite på dina tankar att göra Bengbloggen till ett slags tidskrift. På sätt och vis är den ju redan det. Skrift som förhåller sig till tiden. Såväl nuet, historien som oändligheten. Poesi och politik. Poesi om politik. Poesi som politik. Poesi och poetik. De flesta bloggar handlar ju bara om ett jag, medan i din blogg är det ett jag som hela tiden står i dialog med andras texter och världar. Det som jag tycker bäst om med bloggen som form är att det droppar in bidrag ett efter ett. Lösa blad kommer singlande genom cyberrymden och sätts in i bloggpärmen. Jag vet aldrig vad som väntar runt blogghörnet. Om man vill kan ju bloggen bli ett multimedium. Redan nu har du ju foto och text. Vad jag förstår utan att kunna det tekniskt kan man ju även ha med musik eller ljud i form av ljudfiler om någon av dina musikervänner vill bidra - även rörliga bilder verkar lätt att lägga ut. Förstår dock om du vill värna om det skrivna ordet i första hand.

Vänliga häls Klaus

tisdag 20 januari 2009

rader norrifrån

fjärran form

ensam bortom

skriva ord

nå någon

vara nära

inte lektuellt

ord som konst

med nära svar

ord som svar

för vidare

vidgande

*

stormvarning

vid kustlandet

*

här är jag

nära fjälltrakt

*

men nu även

varnad

*

sålunda har jag skriftig några ord

å var å varför sända dessa något var

*

a dress sökes

jo något är frid

jag är hemma

'

förmodar

å förstår

främmande


*


förlåt gode bengt

jag skriver dessa ord

utan riktning


*

kanske

jag missbrukar

*

eftersom jag nu slutligen

väljer att sända dessa ord

till Dig

fredag 16 januari 2009

isen, igen...

du finns
jag finns
isen, stenen
finns, vintern
isen stenen
finns, du
och jag
finns


Foto: Staffan Jofjell
Text: Bengt Berg

torsdag 15 januari 2009

isen...


Ständig förändring. Ytor hårdhet ljus vind
nya rum helt tillgängliga, bara en liten ansträngning
eller bara lägga ner motståndet 
så är man där
(Staffan Jofjell)

tisdag 13 januari 2009

JUDISK PARTISANSÅNG

Detta ljus är inte solen, det är elden
Dessa skyar är av rök och inte vatten
Denna mark är bara aska, inte jord
Denna sång är bara handling, inte ord

Det vi ligger i är taggtråd, inte ljung
Dirigenten ropar SKJUT! och inte sjung
Med gevär, och ej en käpp, står jag parat
och i handen, ingen gren men en granat

Det som dånar är kanoner, inte storm
Det som blixtrar är ett folk i uniform
Detta folk är inte folket, men en rest
Det är människor som dödar, inte pest

Denna sång är bara blod och inte bläck
Detta folk är ingen fågel som flyr väck
Detta krig är inget krig som kan ge fred
Vi har rest oss och kan se, vi slagits ned

Översatt till svenska av Bengt Berg


Under andra världskriget kämpade Warszawas judar hjältemodigt mot nazismen. Men övermakten var för stor och upproret blev brutalt nedslaget. Därefter drev de tyska nazisterna ett systematiskt förtryck och förföljelse av judarna. Parallellerna med dagens situation är lika påfallande som förfärande, men idag är det palestinska folket som förtrycks och förföljs.
”Judisk partisansång” är skriven till minne av upproret i Warszawas getto våren 1943 och samtidigt kan grymhetens spegel riktas mot dagens Gaza och lidandet där, i januari 2009.
Dikten är skriven av Georg Johannessen, norsk poet.

LIV & LUST, KROPP & SJÄL, DITT & DATT (1)

Under denna rubrik – Liv & lust... – kommer såväl privat existensiella som socialt komplicerade frågor att dryftas. Så här i början av ett nytt år börjar nyårslöftena på att falna och de gamla vanorna glida ner i gamla spår. Men här har vi fått in ett manifestartat credo från signaturen "Syltan" som nu vill göra en radikal förändring av sitt liv:

"Hej!
 Jag tror jag skall sluta snusa. Och så skall jag nog bli vegetarian.Definitivt skall jag nog sluta se på TV. Och så skall jag sluta med att använda datorn. I synnerhet ingen ordbehandling. Och inget gloende på nyheter. Alltså: stänga mitt eget tv-tittande och datorgloende. Det innebär att jag är avkopplad från bl a din blogg. Vad skall jag göra mer?
Jo, jag skall börja motionera, stavgång. Således inget snus, vegetarian, inget tidningsläsande. Jag kanske kan läsa i nordisk familjebok, men där går gränsen. Jag skall också förneka att jag är 62 år gammal. Hur det skall ske vet jag inte riktigt. Men jag kan ju bara blåneka. Säga med övertygelse att jag är 32. Sen får folk tro vad dom vill.
Inte för att jag vet om allt detta har någon positiv betydelse för varken mig eller någon annan, men det kan vara värt ett försök."
 
– tycker Syltan
numera vegetabilisk sådan 

måndag 12 januari 2009

Palestinsk dikt

MAHMOUD DARWISH
JAG SER MIN EGEN VÅLNAD KOMMA LÅNGT I FJÄRRAN…

Som en balkong blickar jag ut över vad jag vill.
jag blickar ut över mina vänner som bär på eftermiddagens post:
Vin och bröd, och några romaner och skivor…

Jag blickar ut över en spade och lastbilar
med soldater som förändrar träden här på stället.

Jag blickar ut över grannens hund som invandrat
från Canada för ett och ett halvt år sedan…

Jag blickar ut över namnet Abu Tayyib al-Mutanabbi
som reste från Tiberias till Egypten
på hymnens häst.

Jag blickar ut över den persiska rosen
som slingrar sig över järnstaketet.

Som en balkong blickar jag ut över vad jag vill.

Jag blickar ut över träd som beskyddar natten mot sig själv
och vaktar över sömnen till dem som önskar mig död…

Jag blickar ut över vinden som letar efter sitt hemland i sig själv

Jag blickar ut efter en kvinna som solar sig i sin egen glans…

Jag blickar ut över processionen med gamla profeter
som vandrar barfota mot Jerusalem, och jag frågar:
Finns det en ny profet för den nya tiden?

Som en balkong blickar jag ut över vad jag vill.

Jag blickar ut över min egen bild som flyr från sig själv
till stentrappan som bär min mors huvudduk vajande i vinden:
Vad skulle ha hänt om jag var barn på nytt, tillbaka hos dig… och du
hos mig?

Jag blickar ut över olivträdstammen som dolde Zacharias
Jag blickar ut över orden som gått förlorade i ”Arabiska ordboken”
Jag blickar ut över perserna, bysantinarna och summererna – och
de nya flyktingarna.

Jag blickar ut över halskedjan till en av Tagores fattiga kvinnor,
pulvriserad av den elegante prinsens vagnar…
Jag blickar ut över en härfågel, utmattad av kungens reprimander
Jag blickar ut över det metafysiska: Vad kommer att hända… vad
kommer att hända efter askan?

Jag blickar ut över min kropp, rädd för det som är fjärran…

Som en balkong blickar jag ut över vad jag vill.

Jag blickar ut över mitt språk efter två dagar.
En kort frånvaro är nog för att Aischylos
ska öppna dörren för fred.
Ett kort tal är nog för att Aischylos
går i krig.
En kvinnas hand i min
är nog för att jag skall omfamna min frihet
och för att ebb och flod ska inta min kropp.

Som en balkong blickar jag ut över vad jag vill

Jag blickar ut över min egen vålnad
som kommer
i
fjärran.


Ur samlingen Varför lät du hästen bli kvar ensam (1994)
M.D. är Palestinas nationalpoet, född 1942 och död 2008.
Översättn. från norskan Bengt Berg

fredag 9 januari 2009

En höstlig dikthälsning i januari – från Finland:

RÖNNBÄREN ÄR GRANNA OCH RÖDA I BERGEN

Rönnbärsträd kantar vägen
från flygfältet till Bergen,
rönnbärsbuskar gömmer sig
nedanför utsiktsplatsen,
rönnbären är granna,
rönnbären är röda,
rönnbären är heliga.
Kunde rönnbären rädda
drogberoende ungdomar
som lever i sin egen värld,
invandrare från Afrika
som vill finna lyckan,
försäljerskan i antikvariatet
som oroar sig för tjuvar,
mannen med böjd rygg
som leder sin lastade cykel,
den lilla flickan i parken
som sitter gråtande på marken?

26.8.2008 Jan-Christer Wahlbeck

onsdag 7 januari 2009

kanske –

(fragment / kanske)

Stod där på tröskeln
skymningens tysta veranda
inte en mun utan en björk
– doft för doft och ljuset

Och knastret, nästan det
när språket sagt sitt
både före och efter

Klockan är tidig skymning
och verkligheten flagnar
Att ta dagen i sin hand
kanske en stund i lyckans utkant

Det gula är så gult och stilla
och till ingen annan nytta

+

Bland olästa tidningar jag sitter i stolen
en nästan ofattbar sensommar
sitter tystare än en mun: hit men inte längre
Kvällen kväll, uppbrottets outsägliga glädje
ömheten fanns, men inte strukturen
gräset som doftar natt och oro

Finnas i varje droppe
hävda sin närvaro:
ljuset, grönskan, tjittret
Där står också en spade
allt som fanns och finns

Vem som har vägen förbi
vem kommer triumferande tillbaka?

Men igår visste jag inte
mittpådagensol, motljus,
hade fått nog av det överblivna
på den blanka, svarta ytan
när det ändå är som vackrast

+

Mjölk ur mörkret, höstens vitaste mjölk
Ur din strupe strömmar ord (de blir
kvar som glömskan alltid blir
kvar) som boskap före sömnen

Obegripligt närvarande i stunder
som tycks och en glädje
som både fanns och inte syntes,
men som finner stigen hem
och går in i måndagsregnet


(Diktsamlingen Kanske finns det fina dagar, i sammandrag.
14/12 2008 – 5/1 2009)

tisdag 6 januari 2009

Trettondagen...

... på Hovfjället, med horisont runt om, nedgående sol över bergen i väster, där Norge lär ligga, skidspår... och alla tankar far iväg ut över vidderna, mot Gaza och den oerhörda smärta, sorg och skräck som drabbar denna tunna remsa med barn, gamla, vuxna, alla palestinier i våldets skruvstäd. Norska läkare vittnar om läget, riktar sin vanmakt ut i världen... Historien upprepar sig!
Detta sterke ropet kommer från Mads Gilbert, den norske legen som hjelper till ved et sykehus i Gaza.

De bombet den sentrale grönsaksmarkedet i Gasa by for to timer siden. 80 skadde, 20 drept, alt kom hit til Shifa.
Hades! Vi vasser i blod och amputater.
Masse barn. Gravid kvinne.
Jag har aldri oppleve noe so fryktelig.
Nå hörer vi tanks.
Fortell videre, send videre, rop det videre.
Alt. GJÖR NOE! GÖR MER!
Vi lever i historieboka nå, alle!
Mads G

ETT ROP FRÅN GAZA
VISA ATT DU BRYR DIG OCH HÄNG UT ETT RÖTT TYGSTYCKE
DEMONSTRATION SERGELS TORG LÖRDAG!

Det är viktigt för vår egen och för våra barns skull att vi gör någonting. Barnen uppmärksammades särskilt av TV4:s barnpsykolog i morse Och vi vet att vi kan inte göra mycket men vi kan visa att vi bryr oss. Vi kan hänga ut röda tygstycken på våra hus, lägenheter, affärer, arbetsplatser. En liten handling som kan bli mäktig om vi blir många.
En protest mot allt detta våld som uppenbarligen inte leder någonvart och därför fortsätter. Ett uns av civilisation skulle kunna vara ett eld upphör två timmar om dagen så att människorna kan hämta vatten och andra förnödenheter och att lastbilarna med humanitär hjälp som står vid gränsen kan få komma fram till behövande och sjukhus. Det är svårt att hitta chaufförer som vågar köra bilarna vidare in i området.

måndag 5 januari 2009

från jämtland...

efter att i skymningen

på radion fått höra röster från gaza å världen

går jag å tänder lågan på urberget

å i det sena blå

medan lågan tar sig

finner jag mig sjunga den sorgligaste sång

jag någonsin sjungit ut över landskapet

å förmodligen ingen annan än en möjlig gud hör mig

" how oh who how "

tårarna flödar å fryser till is


månen stiger

allt för oss alla


lennon kommer i tanken

ge fred en chans


*


joa


.

söndag 4 januari 2009

O´Connolly Street, Dublin, 3 jan 09

[Helgrapport från Gunnar Svensson i Dublin]

Tusental församlade till demonstration for fred Palestina/Israel. Stoppa dödandet nu. Paroller, plakat, banderoller. Palestinska flaggor och irländska. Tre kvinnor haller tal. Huvudtalaren, kvinna fran Gaza, berättar om dodandet. Hennes röst känslomässigt stark: 60 år har Irland varit fri republik, 60 år har palestiner bott i flyktingläger. Vi vill ha fred nu, avslutar hon.

Trettio poliser tittar bort. Solen er på väg ner, fiskmåsarna skriker nerifrån floden Liffey. Talet är slut, banderoller rullas ihop. Jag går ner till The Oaks. Tar en Guinness, tittar inte på storbildstvmatchen: Preston-Liverpool.

Hälsningar Svensson

lördag 3 januari 2009

Vinterspatsertur

Knarr. Knarr, in i skogen, längs stigen bort mot Hänsjöns nordvästra strand. Där nere, under isen, vet jag att bävrarna huserar, de har ju funnits här sedan inlandsisen drog sig tillbaka, de kom uppåt våra trakter tillsammans med björken, aspen och andra lövträd.
Fram till badstranden med morgonsol i juni. Och plötsligt, ett livsens tecken: En jourhavande kråka fäller med ett kraah ur sina breda vingar och ger mig en välsignad blick innan hon fortsätter bort genom vinterdagen.

fredag 2 januari 2009

Norsk dikt, dag 2

VINTERSKRIFT

Från hedmarksskalden Frank Eriksen kom denna dikt singlande genom frostig förmiddag. En liten övning i norska är väl en bra start på året?

...

Jeg skrev meg til et
punktum
jeg satte
langt nede

ei
blank
side.
Nå skriver jeg

punktum.
Fem konsonanter og to vokaler står som et
lite holt, men med
gjømsel nok

så jeg får skotte i
hvilken retning jeg skal
skrive meg
videre

...

Att skotte betyder se, behöver jag väl inte tala om. Men annars är valet fritt, precis som dikten säger. Vi sätter punkt och börjar om...

torsdag 1 januari 2009

Första dagen...

Första dagen på nya året, vilket betyder att det vi har är alla de tidigare årens dagar i våra liv, dem har vi kvar. Är det så att grekerna går med ryggen in i ett nytt år, för att kunna se det som kan ses: det förflutna. Det låter rimligt. Jag tänker på milenniehysterin för nio år sedan, som om vi var på väg att träda in i en ny tidsepok, som om vi kunde lasta av oss den historia ballasten och sätta ner historiens bråte på tröskeln mellan 99/00. Och ändå, kalender siffrorna får oss att formulera en och annan tanke framåt i det okända, bakåt i det förlorade.

En vacker morgon är det, sol över frostigt landskap, blek vintersol, tunt snötäcke.Vi delade nyårsafton med goda vänner i Östra Ämtervik, ett vinterlugnt ALM, med värme och asiatisk fiskgratäng, brasilianska landsbygdsrapporter och holländskt brädspel på bord innan 12-slaget: Gott Allt och Nytt År!