Ser du stjärnan?

Jag blir uppringd av en äldre kvinna från södra Värmland. Hon har några frågor och mot slutet av samtalet vill hon tacka. Och jag får en tidig och helt underbar julklapp. Så här säger hon:
– Om du går ut och ställer dig ikväll, nu när det blivit kallt och klart, så skall du titta över din högra axel, upp mot himlavalvet och du skall se en vacker stjärna som blinkar – den får du!

Trots att det är så dunkelt upplyst, att det stiger en frän lukt av åsnepiss och sur ull, att vi befinner oss bortom det ombonade och välbärgade så är detta ett av vår kulturs mest besökta rum, tack vare att det ligger en liten pöjkonge där på halmmadrassen. Under stjärnan över Judéen:
De feck gå milvis på kejsorns order
Igenom ökner fra sta å gårder
Å väl i Betlehem fanns inget rum
Så står dä skrev i vanjelium

Men i ett stall kunn de få e vrå
Ilag mä åsna på halm å strå
Å Josef knyter fôll grimskaftslänken
Men längter hem å te hövelbänken

Sen sker fôll detta, all vala vet
Sôm ä å blir uttå evihet
Å hôlls en tänker, å hôlls en grunner
Ett nyfött barn ä fôll än ett unner

Å vettskrämd herder frå jal kom kutnes
Å vismän stog över pôjken lutnes
Å natta blknen i stjärnas ljus
– en kong va född utti Davids hus

Lukasevangeliet, här i Gunnar Ehnes tolkning…

Det som hände sig vid den tiden, händer varje år. Utan att vi kanske tänker så mycket på det, när vi sätter upp våra mer eller mindre tillknycklade adventsstjärnor i fönstret. Ett ljus i mörkret. Tänd ett ljus och låt den skina…

Jag sitter i bilen och styr genom mörkret mellan älgstängslen, radion är påslagen och rösten som tillhör en kvinnlig astronom berättar vad världsrymdens stjärnor betyder – hur allting ingår i ett enormt, oöverskådligt kretslopp. All jordisk energi, nästan alla grundämnen som är tyngre än väte och helium, är skapade i stjärnors centrum. Vi drivs med stjärnkraft helt enkelt!
Snöns stjärna är föremål för pilgrimsvandringar på flera tusen meters höjd i Anderna, när bönderna från Cusco och andra inka-ättlingar vandrar uppför glaciären i gryningen. De bär på drömmen om att det omöjliga ska bli möjligt, och de vet att himmel och jord hör samman.

Så är det åter dags för Karl Bertil Jonssons glöggnöjda pappa att ställa sig på stolen för att placera den glittrande stjärnan i granens topp samtidigt som Viktor Rydbergs tomte
Står där så grå vid ladgårdsdörr, 

grå mot den vita driva, 

tittar, som många vintrar förr,

upp emot månens skiva,

tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur, 

grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

GOD JULGRÖT!

Storytelling

Det finns ett arv att förvalta, berättandets. Ikväll fick vi lyssna till Amanda Ooms som berättade, läste, visade målningar och skapade en stark närvaro runt sin gröna fåtölj för oss i hörsalen på nyfina biblioteket i Sunne. Sara Broos, Broby Grafiska, är en av de drivande bakom storytellingen.

Lettiska ambassaden

Juris Kronbergs, brobyggaren över Östersjön och introduktören i bägge riktningarna mellan Sverige och Lettland berättar om böcker som hittat vägen över vattnet, bland annat Knuts Skujenieks dikter i boken Som ekens rot till vatten. Skalden Tobias Berggren läser två opublicerade dikter från Venspils och Lettland.

Hockeyn ger utdelning...

... och Sunne slår Tranås med 9 - 3.

En hösttur till böckernas Stockholm

Måste upp före ottan, innan jag vaknat, innan tidningarna klämts ner i lådan. Före ljuset och före kaffet, men både är på gång. Så rullar rälsbussen ut från Torsby C, halvfullt och först i Sunne blir det fullsatt, mest ungdomar. Utmed Fryken, snart Karlstad och påtår på stationen. Så långtåg mot Stockholm och några inplanerade möten, det första i biblioteksgruppen, författarförbundets. Vi försöker värna om de fyrtorn för bildning och kultur som biblioteken fortfarande utgör, även om risken för nedsläckning här och var föreligger. Stefan de Vylder, nationalekonomen, pratar begripligt om den ekonomiska overkligheten i världen. Sedan Inga Lundén, från Stadsbiblioteket, om visioner och idéer inför sam- och framtiden. Inspirerande och konstruktivt, känns det.

Det finns sådana finna bokbutiker i Stockholm. Till dem hör inte längre Akademibokhandeln, vars sortiment rensats ut i den enkelspåriga lönsamhetens namn. Men inne i Söderbokhandelns lätt otidsenliga och långsträckta lokal är mångfalden rådande och synlig, till förströdd jazzmusik ur någon högtalare högt däruppe. Innehavaren Bo Greider är också uppflugen i en stege, men kommer ner och vi får oss en pratstund om bokens väg på hälleberget.
En annan oas ligger vid Mariatorget, St Pauls Bok & Papper, där Anneli Ljung Nordenskiöld och hennes vänner och supporters finns i ett skapligt kaos av poesi, kalendrar, thailändskt konsthantverk och förstås specialiteten: en hörbar, där man kan njuta av inspelad poesi. Läget är bästa tänkbara, skyltningen oftast mycket ambitiös och fantasifull.

En tredje utpost, Stockholms mest välsorterade, är förstås Hedengrens vid Stureplan. Här finns allt, svenskt och utrikiskt, skönlitteratur, poesi, konst, fackböcker, allt... Inte långt därifrån, nere i Östermalmtorgs T-banestation, finns en oväntad bokhylla, som man kan stiga in i, ett slags filial och ett andningsrum för stressade storstadsmänniskor. Temat för dagen är New York, man kan låna en T-påse, fylld av NY-läsning.

Så har vi förstås det vackra Stockholms Stadsbibliotek med annexet Internationella Biblioteket. Dit kan man förstås vandra genom ett höstligt Stockholm, söka efter det man inte visste att man behövde, kanske finna det eller nånting annat. Låt boken lysa genom hösten!

Himmel över Helsingfors...

...och bokmässan ute i Böle, ett konferenscentrum dit man lämpligen kommer med gröngul spårvagn n:o 7, åtminstone om man bor på det 50-talsaktiga oensionatet på Snellmansgatan, alldeles nära domkyrkan, Senatstorget och Alexander II:s staty, där självmordkandidaterna i Paasilinnas Kollektivt självmord samlas för vidare färd norröver… Jo, så är det.
Vi, Heidruns och andra förlag – från Bonniers till de något mindre förlagen – finns samlade i ett ljusupplyst torg döpt till SVERIGE/RUOTSI, i anledning av märkesåret. Lyssnade på roliga och inspirerande författare för mindre och större människor: Gunna Grähs, som skrivit ett slags kollektivroman för små barn och miljön är för ovanlighetens skull förorten. Och Ulf Stark, den fine berättaren, som undrade vart kulturministern höll hus (hon svepte snabbt genom montern utan att notera vare sig eller), men Stark menar att inte minst politiker har mycket att lära av barnen, deras fantasi och glädje till exempel: kanske skulle politiken kunna bli lite roligare med denna inspiration?
Heidruns bidrag till scenprogrammet denna första dag var att berätta om Åsa och Håkan Wettres bok Det Blå, och jag läste ur min nya diktsamling De gröna skuggornas sjö.

Kul att träffa gamla bekanta som den gode Anders Eriksson, kulturens ansvarsman i Helsingfors – och Fagerås, sommartid. Liksom många andra finska och finlandssvenska vänner och kollegor på Bokmässan i Helsingfors förlöpte utan större dramatik, allt är mindre och lugnare än i Göteborg, fast det finska språket dominerar, vilket ju är helt på sin plats. Själv deltog jag i en poesikarusell på Tottiscenen, vars namn är lånat från en av Edtih Södergrans katter. Träffar också förlagskollegor från den finländska provinsen, som det österbottniska förlaget Scriptum och PQR från Åland. Vi kommer att satsa på en del samarbete framöver. Agneta Pleijel berättar om sina romaner och PO Enquist och Märta Tikkanen språkar på samma scen. Kvällen samlar två hundra personer på Svenska Ambassaden på Norra Esplanaden nere vid Salutorget, med utsikt mot Sveaborg.
Så den tredje dagen, lördag och nu börjar folket flöda till. Intresset är verkligen stort, men jag förundras över de höga (finska) bokpriserna.
En lustig programövergång blev det i svenska montern när jag berättade om Österboms öden och äventyr utmed slingrande utterbyvägarna och följdes av Ingmar Simonsson som skrivit en bok om Fenrik Stål sägner – Österbom och Fänrik Stål, det är sådant man kallar ett möte! Senare på dagen kör Krister Gidlund en liten poesishow och läser ur spridda delar av Heidruns utgivning.
Det som slår en är att det är de mindre förlagen som livliggör Sverige-montern med sin personliga närvaro. Bonniers hylla, liksom Norstedts och andra lite större förlag, är obemannad, böckerna ligger tysta och övergivna på hyllorna.
Denna monter – Märkesåret 2009 – skulle manifestera mångfalden och brokigheten i den svenska samtidslitteraturen. Vilket skulle bevisas?

Dagens tema: älg.

Vid bönhuset står en husvagn och utanför den står en man, som ser nöjd och lite trött ut.
– Hur har det gått? Jag chansar på att han är jägare. Det har väl varit
kanonväder, fortsätter jag.
– Inte i fredags, men annars, kanon. Vi sköt tre stora tjurar första dagen. Så fint kött som vi får nu tror jag aldrig att vi fått. Nu har vi bara två kalvar kvar och dom spar vi till dubbelhelgen...
– Vad bra, säger jag, ha det!

Jag fortsätter min vandring och på stigen ner mot badstranden, sedan jag korsat 45:an, upptäcker jag dem en bit fram, ko med fjolårskalv. De står där mitt i hösten, ser åt mitt håll, orörliga.
Börjar fundera på om jag befinner mig inom jaktområdet. Känner en plötslig lojalitet med de två kreaturen där framme. Så vänder jag och tar stigen tillbaka, också de ruggar iväg åt motsatt håll. Jag tvärar över ett gärde, lyssnar efter smällen.

Uppe vid byvägen står det ett par gubbar och ackorderar intill en mur av ännu inte pålastade ensilagebalar.
– Det är uppror i byn, säger Nisse. Styrelsen har avbrutit jakten.
– Varför då?
– Ja, den som det visste... Jaktlaget hade licens på 10 plus 10 och nu sätter styrelsen stopp efter 3 plus 3! Det är obegripligt. Och de är så förbannade i jaktlaget. Det finns ju fyrtio älgar i Fensbol.
– Ja, MINST, säger den andre, han med traktorn.
Därför ingen smäll, alltså, tänker jag:
– Ha det!

Poesihöst I

I Ånge finns torg och tomrum och butiksfönster som och lokalredaktioner som och fint bibliotek och en alldeles för ödslig järnvägsstation med tanke på knutpunktsstatusen... Och ikväll poesi på bibblan – som dubbar för en sparkstöttingresenär på blankis! Qui vivra, verra... Hotellet heter Mittlandia, ligger som en fond bakom COOP. Men här bor och verkar den fine barn- och ungdomsboksförfattaren, biblioteksvärnaren mm, Bengt Ingelstam. Sverige är mycket och många, ibland knyter avstånden oss samman. Vem sjunger en sång för Ånge?

Bokmässan i Göteborg III

Den som kastar en äppelskrutt över Anderna får önska sig nånting, det gjorde jag och så kom hon:

Isabel Allende och det blev fest i byn... Korridoren fylldes, festklädda människor dansade och glädjen spred sig som en latinsk energi. Och vid sidan om det värmländska kvarteret ligger den vidsträckta spanska montern, där böckerna står i tyst givakt i hyllorna och det för övrigt inte händer så mycket...

Bokmässan i Göteborg II

Och här är vad som blev kvar av Heidruns Förlag när bokmässan stängde och monter C03:40 försvann...

Bokmässan i Göteborg I

Dagens fråga: vad föreställer bilden?

Och rätt som det regnar kommer det en skur…

När nu rönndruvan glöder och de festglada sidensvansarna är på ingång kan sommaren sammanfattas i fyra bokstäver: r e g n. Vilken tur det ändå är, att man inte i förväg vet hur sommarvädret kommer att gestalta sig! Efter värmeböljan i juni/juli-skarven har vi fått uppleva en fenomenal provkarta på olika regn, när lågtrycken har trängt ut varann över vårt allt blötare Sommarvärmland. En tillbakablick …

De kommer glidande våra vänner molnen
på låg höjd över våra hustak, kanske
lägger de sig lättjefullt tillrätta
fyller oss med lätt vånda,
vet så väl som något
vad ett paraply förmår
När som helst kan regnets regel
dras åt sidan och molnet tömmer sin last
rakt ner över det rangliga långbordet
med omaka porslin och ännu inte framställt kallskuret,
men salladen och de snittade tomaterna får sig en sköljning
Vi kallar detta svensk sommar, så typiskt!
säger vi med både mun och blick
när vi står där på verandan och ser
pappersdukens nyss vitblanka yta
skrumpna av vätan
Bara barnen, i färggranna gummistövlar,
vet hur man deltar i väderleken,
de stampar och skvätter, de skrattar
så de kiknar, men en vacker dag
kommer också de att stå där
med händerna i sidorna och stöna:
Så typiskt, svensk sommar!

+

För många år sedan, drygt 20, gjorde jag en liten poetisk bok tillsammans med Lars Lerin, vars tuschlaveringar i ett enkelt asiatiskt uttryck ackompanjerade den tunna texten: Regnskrift. Texterna hade molnen, dropparna och en och annan skur som tema, kunde liknas vid olika temperament i livet och tillvaron. Sinnestillstånd, stämningslägen.
Allt med örat mot naturen, jorden, landsbygdslivet, som i en av dikterna:

tung fotboll i skymningen
mjärdens duns i vattnet
under insjöytan
dit inga skurar når

ett ynka regn, stort nog
att rymmas på klädstreckets kalsongrad

Regn och poesi, visst hör de ihop. Långt senare deltar jag i en internationell poesifestival i Medellín, Colombia. Alla läser på sitt modersmål, och dikterna tolkas sedan på spanska för den tusenhövdade publiken. Där, i dessa dikter som strömmar ut från scenen, är det ett mycket frekvent ord som återkommer på nytt och på nytt: lluvia, som betyder regn. Ett stilla, poetiskt regn av ord rakt ut i den ljumma latinamerikanska kvällen.

+

Men tillbaka till vår egen paraplysommar, som nu glider över i höst. Det känns inte helt fel. Så låt oss hoppas på soliga september, källklara oktober och med tillförsikt invänta novembers första frost på vindrutan en tidig morgon!

Bengt Berg

Syksy | Höst

Allt är sig likt, förväntningarna före och virvelvinden, benrangel
och spunnet socker, halvtomt i kålsoppetältet och kö framför kebaben,
sikherna med sina syntetgalgar och svarta turbaner, idrottsföreningarnas
armkrokstombolor, barnvagnarna som kryssas fram och den där
knepiga känslan av att här kommer jag!
Efter Oxhälja kommer Torsby-Mârten, sedan Årjäng?
Än har inte Helppo-Heikki packat ihop för helgen.
Karusellerna drivs av musiken, som popcorn av hetta.

En fanfar och löven börjar falla. Det har pågått länge,
har liksom legat på tungan, som en nödvändighet,
en lätt suck och sen: Ja, nu är det höst.

Så sant som det är sagt och löven som föll kunde inte ha gjort det bättre:
höst. Det är bara att öppna sina sinnen, ta in den underbara doften av
förmultning och dunkel glömska. Och det obegripliga ljus
som rudbeckiorna fyrar av från kompostens allra högsta topp
strax innan skymningen: vi finns,
mörkret är inte förgäves!

De gröna skuggornas sjö

Bokmässan i Göteborg rycker allt närmare, om tre veckor smäller det. Samma spänning varje år för att se om böckerna hinner ut ur tryckpressarna och över hav och land för att nå fram i rättan tid...
De gröna skuggornas sjö ligger mitt i Hanoi, där också ena benet vilar i denna nya diktsamling. Det andra är förankrat i norra Värmland, sommarlandskapet. Plus en del ströverier däremellan.
Ett smakprov:

Nu blommar kabbelekan, björklöven
slår ut, eken vägrar. Spoven punktlig denna
nystuvade förmiddag. Sedan är det dags
för refrängen, börja om från början,
börja om på nytt.

Ännu ett par bilder från Honduras...

Mitt i augusti

... och det sista glöder i rallarrosens topp.
Så är ännu en sommar snart till ända
och svalorna samlas för avfärd.
Vackert är sensommarljuset,
sval är kvällen,
med dimma dukas en ny dag fram.

tisdagkväll i stockholm,

och regnblanka gator, vandrade från Mariatorget till Tjärhovsgatan, blev sköljd av augustiskuren. Regnet följde med hit från Värmland, tydligtvis för där skiner nu solen. Sista sommarkvällen i trädgården överstånden (utan regn), nu återstår ordinarie öppettider till och med 30 augusti.

Gräsmoln

I början av augusti och...

det är händelsefulla dagar, i förgår läste jag dikter på ett sidenblankt vatten ombord på M/S Dalsland och sju timmar senare drar vi igång femte sommarkvällen i trädgården med Taube och värmländska folkvisor, med Claes Andersson och sol och 100 pers och igår kväll var det bröllop i Alma Löv-ladan när Margot W vigde Lars L och hans Manoel i vacker augustikväll... Snart måste jag lägga in rycket på mina dikter, men jag tror det ska gå ihop. Hoppas att ni alla har det bra mellan skurarna. Nästa söndag är sjätte och sista – om ni kommer är ni varmt välkomna!

Världen kommer till Heidruns...

I hällande regn kom en buss med studenter från olika länder i Europa och USA för att göra ett stopp i en värmländsk kultursafari. Det är unga, alerta människor som läser sommarsvenska på Malungs folkhögskola, med litterär inriktning. Det känns som en frisk fläkt när man får läsa dikter för unga, lyssnande öron och dessutom få ens egna dikter upplästa på t.ex. lettiska och slovakiska!
Annars håller sommaren på att inte bara regna bort och sjunka undan, renfanan har tagit över stafettpinnen från rallarrosen, döttrar och barnbarn skall vinkas av vid järnvägsstationen i Torsby och i morgon bär det av till Håverud för Bokdagar i Dalsland, ett litteraturkalas av grandiosa mått.
På Heidruns fortsätter vi oförtrutet att hålla liv i såväl sommaren som böckerna. Gurli finns i bokavdelningen med lästips för både olästa och lästa böcker, konstutställningen kan beskådas ännu en hel månad och... ja, välkommen!

Fjärde sommarkvällen i Heidruns trädgård...

Den fjärde sommarkvällen i Heidruns trädgård blev rent magisk. Inne i den gröna oasen hade så många människor samlats och molnen höll tätt! Första halvlek drogs igång av Leif Hultin/Birger Sjöberg. West of Eden gav oss irländska visor, egna och andras. Poesi lästes av Gunilla Witt och Sven Smedberg. Men den stora anledningen till nytt publikrekord var förstås Theresa Andersson som bjöd på ett så vidunderligt program, med en enastående närvaro och publikkontakt.
Hänförda blev vi och tacksamma över detta möte mellan kulturen-naturen-människorna…

Heidrun hälsar på hos Heidruns...

Ibland får man finfrämmande. Någon som cyklat från Nya Zeeland eller en barnfamilj från Mellerud. Igår kom en vidunderlig farkost, husvagnen airbrushad med flygande hundar mot afrikansk solnedgång och ett muntert, skinnklätt par i övremedelåldern. Efter deras välförtjänta kaffepaus får vi en liten pratstund. Damen i fråga visar sig heta Heidrun, men om sin mytlogiska bakgrund och sin namne, geten på Valhalls tak, hade hon ingen aning. Glad blev hon och vinkade muntert när ekipaget styrde söderut länmgs den gamla landsvägen mot Utterbyn och övriga världen. God tur, önskar vi...

en molndikt

svensk sommar

de kommer glidande våra vänner molnen
på låg höjd över våra hustak, kanske
lägger de sig lättjefullt tillrätta
fyller oss med lätt vånda,
vet så väl som något
vad ett paraply förmår
när som helst kan regnets regel
dras åt sidan och molnet tömmer sin last
rakt ner över det rangliga långbordet
med omaka porslin och ännu inte framställt kallskuret,
men salladen och de snittade tomaterna får sig en sköljning
vi kallar detta svensk sommar, så typiskt!
säger vi med både mun och blick
när vi står där på verandan och ser
pappersdukens nyss vitblanka yta
skrumpna av vätan
bara barnen, i färggranna gummistövlar,
vet hur man deltar i väderleken,
de stampar och skvätter, de skrattar
så de kiknar, men en vacker dag
kommer också de att stå där
med händerna i sidorna och stöna:
Så typiskt, svensk sommar!

(21/7 2009)

HEIJASTUKSIA...

... betyder å t e r s e e n d e och är det samlande namnet på en spännande, omfångsrik, varierad och mycket vacker konstutställning som i sommar visas på Bryggeriet (fd) i Nora. Det handlar om konst från finnbygder i Sverige och svenskbygder i Finland, allt inom kulturprojektet NORDIC DELIGHTs ramar.
Våning för våning i den gamla och vackra fabriksbyggnaden är laddad med konstnärliga arbeten i olika tekniker. Själva miljön blir en självklar del av upplevelsen. Man stannar till, tanken bär iväg, man fylls av undran och förundran.
Lena Hellström och Sune Högberg har fungerat som inspirerade och inspirerande sammanhållare av arbetet, ända fram till Sunes plötsliga bortgång i påskhelgen. Hans sista keramikfat finns med i utställningen, märkligt fyllda av en sorts bristning av den tunna strängen mellan liv och död. Som besökare kännr man en stor tacksamhet över den kraft och enrergi som här lagts ned och som resulterat i detta fina heijastuksia/återseende.

Tillsammans med viskonstnären Benny Granberg hade jag förmånen att få ge en solbenådad publik ett dikt/visprogram "Fensbol–Finland ToR" samma dag (15/7) som jag besökte utställningen i Bryggeriet.

Andra söndagen i trädgården...

Det händer mycket på en och samma gång i Heidruns gröna oas. Molnen skingras när Cookies n´Beans kliver upp på scenen. Innan dess har den talrika publiken fått njuta av såväl Bellman som Bo Anderssons dikter. Och Kenneth Thorstensson från anrika Arvika Gammeldans Orkester sjöng så vackert tillsammans med sin Anna, att intet öra syntes torrt... Barn satt på trappan och läste böcker, kaffebryggaren på högtryck, ja, alla lycktes trivas.

Kulturhuset i Paris, det svenska

Stäng inte!

Paris är och har varit en självklar destination för alla kulturintresserade svenskar och väl där tar man sig en spatsertur genom de trivsamma Marais-kvarteren, kanske till Picassos eget museum där det längst inne i salarna står en vacker get, inte alldeles olik den Heidrun som stod på taket till Valhall och åt av världsträdet Yggdrasils frodiga grönska. Men i dessa kvarter ligger också det SVENSKA KULTURHUSET (Institut Suédois), som en gång i tiden införskaffades av Gunnar Sträng, salig i åminnelse. Nu hotas detta Sveriges enda kulturhus utomlands av skrotning! Vad tänker regeringen (i så fall) på? Kulturskymning i globaliseringens och den europeiska gemenskapens namn?

Genom detta svenska kulturhus mitt i den brusande franska huvudstaden möter varje år över 100.000 parisare svensk konst, musik, teater, design, film, foto, forskning mm. Svenskkurser ges på kvällarna. Svenska företag presenterar sig och arrangerar möten i de vackra salarna. Där finns ett tiotal gästbostäder för svenska forskare och konstnärer. Caféet på den vackra gården är ett av de populäraste för söndagsflanerande franska familjer.

Nu övervägs alltså stängning - trots att CCS (Centre Culturel Suédois), med en struntbudget, har en omätbar betydelse för svensk-franskt kulturellt och vetenskapligt utbyte och för en långsiktig förståelse och sympati mellan länderna.

UD, vakna! Det duger inte bara med svenska krusbär!

Österbomdagen 11 juli 2009

Under regntunga skyar strömmade folk till och inte kunde vi ana att Helmer Österbom, det cyklande originalet från Utterbyn, skulle ha så många oinskrivna medlemmar i sin fanclub. Han lämnade trots allt det jordiska för drygt 20 år sedan, men de flesta från trakten har minnen och anekdoter att berätta om Helmer. Inte minst hans närmaste vän, Håkan Larsson, som genomförde en "Österbom-show" tillsammans med en säck välgrodda sättpotäter.
Anledningen till dagen var att barnboken ÖSTERBOMS ÖDEN OCH ÄVENTYR just kommit från trycket. Annelie Finne, Torsbybördig bildpedagog och konstnär (numera bosatt i Falun) och Bengt Berg som svarar för bokens text berättade om bakgrunden och det åttaåriga arbetet med denna bok som fick en rykande åtgång denna släppfestdag.
(Fotograf: Gurli Grönqvist)

Österboms öden och äventyr

Detta är ett slags äreminne om ett original som många människor i Torsby-trakten ännu minns och kan berätta märkliga historier om. Den där märklige mannen som åker omkring på sin svarta cykel längs slingrande vägar i norra Värmland. Och som samlar på saker, på stort och på smått… Han hette Helmer Österbom och kom från Utterbyn i norra Värmland.
Detta är första boken om denna lite ovanliga människa, som lever sitt eget liv på sitt eget sätt.

Annelie Finne, som gjort bokens bilder, är ursprungligen från denna trakt, men lever och arbetar som bildpedagog och konstnär i Falun.
Bengt Berg bor i Fensbol, har gett ut ett flertal diktsamlingar och andra böcker. Han brukar dessutom cykla genom samma byar och förbi samma sjöar som Österbom. Kanske lyssnar de på samma fågelsång?

Bilder från Honduras

Från en poetkollega i Honduras kom ett knippe bilder, tagna i söndags, då Tegucigalpas gator och torg fylldes av människor som ville visa sitt stöd för demokratin och landets folkvalde president Manuel Zelaya. Som så vanligt i Latinamerika är det på gatan som maktmätningen pågår. Läget verkar vara ovisst och risken för polarisering mellan olika läger är överhängande. Men som vanligt utbryter också en krativitet i all villrådighet och gränserna mellan manifestation, gatuteater och karneval suddas ut.
Låt oss hoppas att det lilla landet på navelsträngen mellan de amerikanska kontinenterna inte drabbas av inbördeskrig.

Första sommarkvällen i Heidruns trädgård...

... under regntunga skyar och några rejäla skurar redan tömda över grönskan.

"Alltid på en söndag kl 17", lyder vår maning och folk kommer från när och fjärran: Från Paris ett par, från Västergötland två andra, från Norge förstås, ja, dessa sommarkvällar i Heidruns trädgård har blivit ett måste för många av våra vänner, nya som gamla.
Gurli Grönqvist, som vanligtvis förestår Heidruns bokhandel, är även utrustad med händig kamera och t.v. kan ni ana stämningen i trädgården. Runt hundra i publiken och ett 15-tal medverkande på scenen, plus Heidruns praktiskt arbetande vänner i för dagen splitter nya gröna kepsar.
Publiken bjöds på allt från Ernst Rolf-presentation av Leif Hultin, via visor, krönikor av Håkan Jäder till en konsert med môra-Per från Arvika, ett kärkommet återbesök i vår hage. Dessutom berättade Maria Elander om den egensinniga flickan Vilda, huvudpersonen i hennes första barnbok: Flickan som inte ville klippa sig. Ja, det blev trots vädret en riktigt fin afton – och intet öra syntes torrt...

Geta Poesi och Visa

ägde rum på norra Åland i stekande sol och god stämning 26-28 juni 2009.
Bilden här intill visar en stämning från Emil Jensens enmansshow "Mellansnack! Allt! Rubbet!" i den vackert installerade scenen i Norsträsk, Östergeta. Sedan följda soldränkta sagar och på en arena döpt till Trollens fotbollsplan (på Getabergens heta miljardgamla klippor läste jag själv några vinterdikter (i ca + 35°) tillsammans med festivalens prima motora poeten Katarina Gäddnäs och Helsingforspoeten Birgitta Boucht, musikaliskt understödd av Kjell Frisk.
Lucas Stark & Bruksorkestern gav ett fullödigt program med skillingstryck och sjömansvisor vid Sjöbodarna på Isaksö.
På söndagen avslutade Sanna Tahvanainen/dikt och Johanna Grüssner/sång på Eneby kafé, Långö.
Åland är ju svenskare än vilken annan svensk kommun som helst och fyllt av både sjöfartshistoria och skepparhistorier. En av öns traditionsbärande är Karl-Erik Bergman som vi också hade glädjen att träffa.
Och mycket därtill...

Midsommar

Alla dessa regnskurar som vi inte väntat på,
och alla dessa regnskurar som vi lyssnat till
under doftande masurbjörk; all denna längtan
efter ljussmedens egen natt, som förmår sätta
7 och 70 vaggor igång.

I vår vilsenhet drar vi runt och letar väderstreck,
följer de ringlande barrmjuka stigarna, korsar
de källklara bäckarna, går allt djupare in i den nordiska
sommaren där det inte finns någon återvändo:
hit men inte längre!

Invigning av sommaren

Nu har sommaren kommit till Heidruns Bok & Bildcafé, den 19:e i ordningen. Vi invigde i lördags (13/6) den dubbelutställning som vi döpt till "ÖST MÖTER VÄST" med konstnärer från Finland: Elina Sorainen, karamik både bruks- och skulpturalt, och Kitty Tennberg, måleri. Från svenska västkusten kommer Nina Bondeson, Britt-Marie Jern och Jim Berggren – med måleri, broderi, bok- och annan konst. Nu har tangons lockande toner farit iväg mot öster, men kvar finns en myckenhet av spännande konst. Hela tillställningen invigdes av ambassadör Anja-Riitta Ketokoski-Rexed. På öppningnen höll även Nina Bondeson ett tal (bilden är också hennes), vilket vi gärna vill dela med oss av:

När Heidruns Bok- och bildcafé den 13 juni öppnade för sommaren:
Heidruns är en mötesplats, ett handlingsutrymme.

I de här rummen vissas ting som bär på berättelser. Som skapar mening genom en ordlös kommunikation. Föremålen, bilderna – men också böckernas skrivna gestaltningar ingår i den ordlösa kommunikationen. När jag säger ordlös så menar jag att den kan söka sig fram mellan raderna, vid sidan av det som redan är uttolkat och bestämt, formulerat i orden och sorterat i bestämda kategorier.

Genom att tillverka och bearbeta ting på olika sätt kan vi således förmå dem att visa fram mänskliga erfarenheter och insikter. Förmå dem att vara farkoster för det subjektiva och allmängiltiga samtidigt. I denna samtidighet pågår konsten. Den pågår inom räckhåll för våra mellanmänskliga kontakter. Den pågår i behovet av våra mellanmänskliga kontakter. På så sätt kan man säga att konsten är ett evigt värde.
Där människor finns och reflekterar över meningen med livet, där pågår konst.
”Alla människor är intellektuella och filosofer, fast man intalat dem att de inte är det.” Det står att läsa i boken ”Stad i ljus. Antonio Gramscis slutsatser.”
(Anders Ehnmark, Norstedts Förlag, 2005)

Alla deltar vi i sökandet efter mening.
”Vår kunskap är ett flätverk av gissningar och förslag”, sa Xenofanes för flera tusen år sedan. Vi ingår med honom i en kunskapstradition som alltjämt flätar och föreslår och konsten erbjuder sig själv som ett existentiellt verktyg i ett vidsträckt och mångskiftande kunskapsområde. Om vi ger den handlingsutrymme. Heidruns Bok- och bildcafé är ett sådant handlingsutrymme. En mötesplats. För kommunikationen mellan ting och människor. Mellan tanke och handling. Således en omistlig plats i ett samhälle som vill vara ett samhälle för människorna.

Jag är så glad över att få vara en mötesdeltagare i det här handlingsutrymmet sommaren 2009!

Nina Bondeson

Alma Löv mitt i grönskan

Det är och finns och överallt: konst konst konst och däremellan natur natur natur; efter en stunds vandring mellan paviljonger och installationer, över den vackra ladans vackra skuggspel på golvet, längs igenvuxna stigar och över grönklädda fält glider det ena över i det tredje, ens blick blir inställd på ett slags upplevelsenivå där man tolkar och tar in...det är alltså sommarutställninge på ALma Löv Museum i Östra Ämtervik jag talar om och som varmt och grönt kan rekommenderas!

Öppettider: 6 juni - 22 aug dagl. 12.00 - 18.00
VÄRMLAND WOOD FESTIVAL
Stockholm med sitt vatten - Stockholm Vattenfestival. Värmland har skogen som största tillgång. Värmland Wood Festival är första ansatsen till planerad länsomfattande Värmland Wood Festival längre fram.
DEDIKATION SELMA
Med anledning av att det ar 100 år sen Selma Lagerlöf som första kvinna fick Nobelpriset i litteratur.
"Jag har ju en stor begåvning, det är inte värt att krusa med, men min själ är just därför i en ständig hunger och den behöver allt det stränga arbetets spänning för att vara i ro. Om jag inte har arbete så behöver jag kärlek eller stor framgång." * Under Kulturveckan 9-16 aug planeras en alternativ NOBELMIDDAG i Paleis Oranjestraat.

Böckernas väg på hälleberget

Ibland blir man glad. Inte nog med att Robin Söderling är i final nere i Paris, i Båstad finns en härlig bokhandel vars medarbetare tycks ha en inspirerande syn på bokhantering och sin verksamhet. Bjäre Bokhandel heter den och i branschtidningen Svensk Bokhandel skriver Kajsa Kallio, Lena Göranson och Lina Andréasson bland annat följande:
"Det är bokhandeln som har kunskapen, servicen, intresset, stämningen, miljön och ett historiskt perspektiv som är ovärdeligt. /.../ Vi vill dessutom sälja alla förlagensw böcker, inte bara de på topp 20-listan /.../Vi drivs av en stor och sann kärlekmtill litteratur i synnerhet, kultur i allmänhet och inte minst folklbildning, precis samma sak somm ett bokförlag borde tycka viktigast."

Visst är det härligt när någon skriver det man själv tänker!
Boken håller på att bli en stapelvara, där den aggressiva marknadsföringen är legio. Där kändisfixeringen blir norm och Dostojevskij hamnar i slagskuggan av någon popstjärnas spökskrivna snyfthistoria. Men vi ger inte tappt, vare sig på Bjärehalvön eller norra Värmland.
Heidruns stretar på med sina böcker och nu stundar en intensiv sommarsäsong, där kaffedoften och bokbläddrandet kommer att ingå i en oslagbar förening.




Anledningen idag är det inpass som kommer